Denna söndagmorgon vaknade jag 11 och det känns återigen väsentligt att nämna klockslag för att se skillnaden från tidigare dagar. Igårkväll efter att jag hade ätit min middag, som fick räknas till frukost och lunch också, borstade jag tänderna. Jag kom att inse vad smidigt det är att kliva upp runt 15.00 för då räcker ett mål mat för hela dygnet, vilket är märkligt egentligen. Kvällen ägnade jag åt att scanna foton från det att jag var 1-5 år. Det är faktiskt mycket trevligt att bläddra bland foton, speciellt nuförtiden när man vanligtvis kollar på digitala bilder på datorn. Innan det hade jag faktiskt av någon oförklarlig anledning sett DD-loppen och fick se Roger Nilsson ta sin tredje seger för dagen samt se Örjan Kihlström trava hem segern med hästen Man On The Moon. Efter en sisådär 1640 meter, som ett lopp kan vara, har travkusken fått sig en lerinpackning där i sulkyn.

När jag tänker tillbaka på igårkväll kommer jag på att det blev rätt mycket TV, för 19.30-20.00 följde jag Carina Berg när hon hälsade på Dregen och Pernilla Andersson. Pernilla är för övrigt aktuell med en chill låt, Johnny Cash & Nina P.  Programmet Berg flyttar in följdes av ett program, i ledning av C.Berg igen, nämligen Sommarkrysset. Detta följde jag  inte så noga utan det var där någonstans som scanningen av fotona kom att bli min syssla. Jag var dock tvungen att lämna rummet så småningom för Elvira som skulle sova eftersom klockan var cirka 21.30, rätt mycket för ett 10 månader gammalt barn. 

I vanlig ordning slängde jag mig i duschen en snabbis för att sedan storma vardagsrummet. Jag hade inga specifika planer mer än att spendera min nattetid där i min ensamhet. TV:n slog jag på som sällskap och zappade lite tills jag fastnade för en film som skulle börja lite senare på åttan, Citizen Cohn. Förvisso hade jag aldrig hört talas om filmen men jag följde den ändock i ungefär de två timmar som den varade. Jag har faktiskt inget att säga om filmen, den var varken bra eller dålig.

Precis som jag hade tänkt göra tidigare under kvällen, bläddrade jag i mina Elle-tidningar och lyssnade på musik efter filmen. Sen bestämde jag mig runt 04.00 att jag skulle lägga mig och sjukligt nog kändes det tidigt för mig.

Hittills har jag nu hunnit med att äta frukost, byta sängkläder och se våran film från Berlin som kom på tal för några dagar sedan. Tänk att en liten resa på 7 dagar med folk man vanligtvis inte umgås med kan bli så fantastisk och oförglömlig. Känns som att det är censur på cirka 50 % av resan. Sekretessen har dock vissa undantag.. Berlinresan som gjorts om till en dålig film på cirka 15 minuter fick mig att skratta högt ett flertal gånger. Jag tror dock inte det beror på att det jag ser på filmen är jättekul utan snarare att det påminner mig om all den där 50 % som det är censur på.

Sen vill jag avsluta med att välkomna Mange hem igen - som jag har väntat. Kanske våra diskussioner kan fortsätta där de en gång slutade..? Haha. Jag kommer fortsätta hoppas tills dess att jag fått ett riktigt avslag.

Det ljuder ljuv musik i mina öron, nu sjunger vi!
/fia