Japp, idag är tänkt att vara sista dagen då jag är hemma med min mamma och min(a) omöjliga systrar. Det ska bli så skönt att få återvända till skolan nu efter att ha varit hemma fyra dagar och umgåtts med dessa små liv. Wilma  som såklart ska reta lillasyster Elvira och Elvira är för övrigt väldigt lugn jämfört med Wilma. Dessutom har jag idag fått lyssna på Lennart Jähkels röst i 1,5 h då Wilma "suttit" mittemot mig här i matrummet och spelat Mulle Meck bygger båtar. Wilma är givetvis dock för liten än för att förstå sig på något dylikt men hursomhelst fick jag exempelvis höra när Mulle Meck (Lennart Jähkel) sjöng "Vem kan segla [...]".

Jag antar nu bara att Wilma är och har varit fruktansvärt trött för så omöjlig som hon har varit nu har jag aldrig sett henne. Det har pågått i flera timmar, ända sen jag vaknade faktiskt. Faktum är att jag kanske till och med vaknade på grund av det?! Jag minns helt ärligt inte. Nu är jag i alla fall ensam hemma, NÄSTAN, för vi försökte få ut Wilma men det gick inte alls. Så bäst var väl för Wilma att stanna hemma med mig då när mamma skulle ta en promenad med Elvira (fast vi är på skilda våningar i huset). Vi kan alltid hoppas att hon slumrar till och att hon vaknar gó och glad. Det känns väldigt långt borta just nu när hon grinar. Men men, hur vore livet som ensambarn?

För övrigt är jag glad över att Roger fixat min laptop. Glädjen sitter inte i att min laptop återigen är användbar utan i att mina dokument och all inlagd musik finns kvar. Tackar för det! Har nu sparat över det på ett USB-minne och behöver därmed aldrig använda den datorn igen.

Solen skiner, jag mår bättre än jag gjort de senaste sex dagarna och anser mig själv därför återigen kapabel till att plugga. Så varför inte göra det när man har tid också? Jo, det är precis vad jag ska göra. Senare blir det dessutom middag inklusive kött.

Nu, kram!
/fia