Klockan 10.30 väckte mamma mig och sa att det var en timme kvar innan vårt främmande skulle komma. En halvtimme efter väckningen klev jag upp och 11.30 kom en liten del av släkten. Idag hade vi nämligen kalas för Elvira som fyller ett år på torsdag. Det blev då fika bestående av kanelbullar, kakor och tårta. Efter att de lämnat oss dröjde de inte länge innan nästa främmande kom - fram med dylikt fika igen. Därefter var man ganska le fika och det satt därför bra med middag. Jag grillade ihop två toasts, till mig själv, innehållande köttfärs. Hur som helst var inte det roliga över då för runt 18.00 kom tredje och dagens sista besök. Givetvis blev det fika - igen. Wilma älskar Schwarzwaldtårtan (jag likaså) och Elvira kladdade ner cirka fyra omgångar kläder på grund av att hon också fikade - själv.

Tårta på tårta blev det förvisso men som tur var fikade jag aldrig så att jag mådde illa. Nu har i alla fall kvällen anlänt, det är slut på fikandet och jag lyssnar som vanligt på musik i min ensamhet. Eller faktum är att jag konverserar med allas våran Babsi. Men det var aldrig ett farväl den där skolavslutningen. Vi kommer ses och det är jag helt säker på.

Vidare tänkte jag bara ta kvällen som den kommer. Imorgon är det återigen en ny vecka. Vad jag nu skulle kunna göra är att ta mig en funderare kring varför veckorna numera passerar så snabbt. Vi påbörjar snart fjärde skolveckan detta skolår och de tre veckor som redan är historia har gått sjukt snabbt.

Just nu väntar jag faktiskt på systeryster som snart kommer från pappa med min kära CD-spelare. Då är det bara i med kontakten, koppla in min mobil och få bättre ljud än vad denna laptop sänder ut. Vad skulle man göra utan musik egentligen? 

LoveGame intuition play the cards with spades to start and after he's been hooked I'll play the one that's on his heart [...]

Bis denne Antenne
/fia